Estrada.se

Historiska Flator: Världens bästa Tove Jansson

Tove och Mumintrollen, bild: WikiCommons

Tove Jansson föddes 1914 i dåvarande tsarryska storfurstendömet Finland, dotter till en svensk konstnär och en finsk skulptör, och dog just denna dag för 11 år sedan i självständiga Finland. Mellan dessa år hann hon skriva ett stort antal böcker, illustrera, teckna serier, måla och utöver det även ha romantiska relationer med både män och kvinnor under en tid då det var straffbart att ha homosexuella relationer.

Fresk av Tove Jansson, som syns sittandes vid bordet med en cigarett och ett vinglas (med ett litet mumintroll intill). Kvinnan med den vita broderade klänningen var under en tid Tove Janssons älskarinna. källa

När jag var barn så läste min mamma ofta för mig och mina syskon. Bland de böcker jag minns allra bäst är Vem ska trösta Knyttet? som är fantastiskt vacker, sorglig och fin. Jag minns mycket väl hur obehaglig Mårran var när hon dök upp. Enorm och kall över sidorna och samtidigt hur sorglig Mårran var som behövde vandra ensam. Få saker (för att vara sagor) är uttryckligen onda eller goda i Tove Janssons värld.

Tove Janssons Finland plågades av krig och det är kanske därför som undergången alltid är nära i historierna om mumintrollen. Det mörka kommer vare sig en vill det eller ej och dina kära har en egen vilja som ibland är svår att förstå och som gör ont. Det behövs inte speciellt tjocka gay-glasögon för att läsa in att kärlek inte bara behöver vara normativt hetero. Som barn trodde jag Knyttet var en flicka snarare än en pojke och det var inte heller märkligt alls att det blev romantik när hen möter feminina Skruttet. Även den relation som är mellan Mumin och Snusmumriken var så klart av en romantisk art. Varje vinter när Snusmumriken vandrar iväg blir Mumin väldigt ledsen och varje vår väntar han tålmodigt på att han ska återvända. Verkar Mumin någonsin egentligen intresserad av något romantiskt med Snorkfröken? Njae, det upplever jag mest som ett straight alibi.

Mumin och Snusmumriken på romantisk date vid vatten, källa

Tove Jansson skrev många böcker, inte bara om mumintrollen. Bland annat skrev hon sommarboken om en fantastisk äventyrslysten äldre dam och dennes blyga barnbarn som är perfekt att läsa under lugna sommarkvällar.

Det finns, inte helt otippat, kopplingar till Sverige i hennes liv, och då menar jag inte bara hennes svenska mor. Tove Jansson spenderade sin barndomssomrar på Blidö i Stockholms skärgård (där delar av Saltkråkan spelades in!) som ska ligga till grund för Mumindalen. Hon studerade på Konstfack i Stockholm. Efter sina studier reste hon runt i Europa innan hon till slut återvände till Finland och började sin karriär på en legendarisk svenskspråkig finsk tidning kallad Garm, där hon trivdes eftersom hon tyckte om “att få vara svinaktig mot Hitler och Stalin.” Garm var nämligen en politisk tidning som drev friskt med både nazismen och kommunismen.

Satiriskt omslag till Garm med Hitlers plundring av finska Lappland som motiv (notera Tove Janssons signatur med en liten muminliknande figur intill). bildkälla

Det var också i Garm som mumintrollen dök upp för första gången. 1945 släppte hon deras första egna bok, Småtrollen och den stora översvämningen. Hon kom senare att rita seriestripparna om dem och gjorde det fram till 1959 då hon lämnade över ansvaret för serierna till sin bror Lars. Serierna syntes i många år i tidningar runt om i världen, bland annat engelska Evening News.

Flera filmer, pjäser, radioteatrar, animerade filmer och serier har gjorts på mumintrollens berättelser men ett antal av dem har anpassningar som Tove Jansson inte gillade (till exempel att Muminpappan slår Mumintrollet i en tidig animerad serie från Japan). Den senare japanska muminserie som bland annat hennes bror Lars producerade och den polska stop-motionserie som senare klipptes om till två långfilmer ska Tove Jansson dock varit nöjd med. Stop-motionfilmerna har kritiserats för att de var väldigt mörka och skrämmande för att vara barnfilmer.

True facts från Hemulen, källa

Förutom arbetet med mumintrollen, illustrationerna och skrivandet så målade Tove Jansson också stämningsfulla tavlor, gjorde dekorativa fresker, teateraffischer, arbetade med kostym och dekor, men hon skrev också låttexter. Höstvisan eller Syyslaulu på finska (den är precis lika vacker på svenska som på finska) är en av de vackraste låtarna jag känner till. Om ni inte pallar 60/70-talskompen finns en nyare version av Marit Bergman.

1955 träffade Tove Jansson den amerikansk-födda finska illustratören och professorn Tuulikki Pietilä som hon spenderade resten av livet med. Det var när de två gav sig ut på en lång resa tillsammans som hon började skriva historier även för vuxna läsare. Karaktären Too-ticki i muminhistorierna är direkt inspirerad av Tuulikki Pietilä, alltid synlig i mössa och stickad tröja.

Tuulikki Pietilä, Tove Jansson och Janssons mor Signe Hammarsten-Jansson, bild: WikiCommons

Det är svårt att summera allt som Tove Jansson gjorde och hur fantastisk skicklig hon var. Hon var en person som sprudlade av kreativitet och som hatade översittare. Hon övergav barndomsdrömmen om att vara fyrvaktare för att se världen och ge oss fantastiskt vackra historier, illustrationer, konst och mycket mer. Jag vet att hon har berikat mitt liv i flera stadier och det lär hon fortsätta att göra i många år till. Hon var en av de första i mitt liv som visade att kärlek var mer än pojke+flicka och hon tillhör den sorts människor som inspirerar mig att utvecklas och att inte nischa mig för att passa in.

Tack Tove Jansson, min stora barndomsidol.